torsdag, oktober 13, 2016

en promenad nedför Memory Lane och en herrans massa "tänk om"

För ett år sedan, sånär på någon dag, var vi på barnmorskemottagningen och fick vår första ordentliga koll på Clint. (Tack Facebook för påminnelsen!) Vi hade varit på ett tidigt ultraljud i Umeå, men där såg han mest ut som en liten böna med hjärtslag. Vi outade graviditeten på sociala medier och efter det vågade jag också på jobbet klä mig i kläder som framhävde graviditeten. Då visste jag lixom att han mådde bra och växte där i magen på mig. 

Tänk att där inne, där låg en liten Clint. Clint Erik James Warg. Det finaste vi har (okej då, tillsammans med hunden såklart) och en av världens snällaste bäbisar. Klart han är ledsen, gnällig och grinig med jämna mellan rum - det är väl alla bäbisar? Men ändå, så han han väldens skönaste manana-banana kille som tar det mesta med en klackspark. Och för det älskar vi honom lite extra. 

Men vi hade inte haft någon lite solstråle utan ett "vi". Och herregud vad har funderat över det. Då jag vill inte tro på tur eller högre makter - är det då ödet som spelat in? Och vad är egentligen ödet? Jag och Mannen hade inga gemensamma vänner, utom att jag känner två av hans förra hockeytränare. Hur skulle vi någonsin ha träffats, om jag inte hade fått tag i den här lägenheten? Och den hade jag aldrig fått, om inte kompis Camillas bonussyster bott här i ett par veckor - och hatat morgontrafiken utanför fönstret som höll henne vaken efter att ha jobbat natt. Hon flyttade ut i ren panik och frustration, och jag fick helt utan varsel ta över den. Tittade på den onsdag, skrev papper samma eftermiddag och fick nycklarna dagen därpå. 

Fast Jakob bodde inte här då. Han fick ta över lägenheten längt upp ett par månader senare, efter sin kompis som bott där. Och den vägen blev det. Vi träffades, som jag berättat så många gånger, på parkeringen. Han påstår att det var han som raggade upp mig, men vi vet alla att det är en lögn. Men tänk om jag aldrig flyttat in här?

Och med honom hittade jag hem. Blev trygg. Vågade landa. Och vi fick världens finaste lilla Clint. Vår ögonsten, vår lilla skitonge. 
__________________________________________ Viktoria

Inga kommentarer: