onsdag, april 27, 2016

grattis på en-månadsdagen.

Jag får frågan med jämna mellanrum, om jag fattat att jag blivit förälder, om jag har landat i rollen. Svaret: ibland. Vissa dagar känns det som det mest naturliga i världen, ibland känns det som om jag fortfarande inte har en aning om vad jag gett mig in i. Men vad jag vet, är att vi lyckats skapa världens sötaste onge (vadå partisk?). 

Sömn

Världens bästa onge. Han låter föräldrarna sova massor! Somnar allt från klockan 19 till 22, vaknar oftast hungrig två gånger per natt och sover vidare till kring 08-09. Då äter vi frukost och gör morgon. Han sover lite olika på dagarna, men somnar snällt i vagnen och bilen om det står sådana aktiviteter på agendan. Men brukar sova 2-3 gånger på dagen, någon timme eller två. 

Mat

Matvrak, oh ja! Han äter under den vakna tiden ca var tredje timme och smaskar då glatt i sig omkring 160 ml ersättning. På natten kan det ta upp till fem timmar mellan målen, och då äter han mer eller mindre sovande. 

Utveckling

Pappan fick visst ett leende igår, som inte upplevdes vara på reflex. Jag blev avundsjuk. Clint börjar vara mycket mer "med" och lyssnar mer efter våra röster och har lättare att fokusera blicken. Han trivs bra i att ligga i knät och "prata" med oss, med olika miner och små ljud som bryter igenom. Han tränar nacken hela tiden och blir starkare varje dag. Jag upplever inte att han är mer mammig eller pappig, utan är lika nöjd oavsett vem av oss som tröstar eller myser med honom. Han har sista dagarna varit lite mer tjörmig och velat ha mer närhet - helst i form av att ligga i en famn som är i rörelse. I söndags dansade jag och Clintan styrdans i vardagsrummet till Bingolotto, en ganska mysig stund med lång-lång-kort-kort och Lill-Babs på scen. 

Mamman

Jadu. En månad efter förlossningen känns ändå kroppen rätt bra. Stygnen läker och det känns oförskämt bra down there, med tanke på vad fiffin varit med om. Jag testade härom dagen att nysa utan att knipa innan, vilket även det gick bra utan läckage. Hurra! Har känt av fogarna lite såhär i efterhand, men inget som inte går att hantera. Magen är såklart ännu mjuk och svag, men jag hoppas det blir bättre. Har inte vägt mig efter förlossningen ännu, ska göra det på morgondagens besök på BVC. Gick upp 20 kilo under graviditeten, vilket jag inte känner någon hets att gå ner nu och genast - men jag vill få tillbaka energi, styrka, ork, kondition: och i med det förhoppningsvis kunna få på mig några av mina kläder igen. 

__________________________________________ Viktoria

1 kommentar:

Rosita Cederberg Andersson sa...

En riktig superkille❤️ Med världens finaste föräldrar❤️