tisdag, februari 09, 2016

hör vad han vill höra, se vad han vill se.

Jag älskar vår hund. Fyrfotingen. Pälskling. Gandhi the Grey. Grisen. Tjockis. Gullefjun. Sötnos. Etc etc. Ni fattar: kärt barn (hund) har många namn. Men han har den mest selektiva hörsel och syn en hund kan ha. Framför allt hörsel. 

Jakob kan stå och ropa på honom när vi är ute. Har han nosen i en godluktande fläck på marken så finns inte den minsta lilla reaktion på att någon med hög röst ropar hans namn. Inför förrän han luktat klart på fläcken, då reagerar han genast och kommer skuttande. 

Samma sak gäller synen. Han ser fasen inte ens om man har en korvbit i handen om han är upptagen med annat (läs: tigga av husse, bära skor, filosofera på livet).

Däremot flyger han upp ur soffan/sängen vid minsta lilla prassel från köket som kan antydas vara en köttbulle- eller leverpastejsförpackning, oavsett hur hårt han verkar sova. När min mamma kliver in i trapphuset och stampar av snön från skorna kastar han sig huvudstupa mot ytterdörren. Eller när han ser husses bil köra in på gården när vi är ute och går, då drar han för allt vad han är värd resten av sträckan innan vi kommer oss hem. 

Söt som socker. Men lite korkad. Sådan matte/husse sådan hund?
__________________________________________ Viktoria

2 kommentarer:

Maria Grahn sa...

Skratt :) han låter ju för söt

signe sa...

Once again.. Det låter som att du beskriver Elly.