lördag, januari 09, 2016

2015, vårat år.

Januari börjar året, februari kommer näst.. Och januari började även 2015. Vi hånglade på tolvslaget och tänkte att vi skulle ha ett finfint år. Och det har vi haft! I januari åkte vi till Åre, trots att ingen av oss är några rutinerade utförsåkare. En fantastisk helg med skidåkning, glada skratt, enormt god mat och tidiga kvällar. Dessutom hade vi mestadels helt magiskt väder och minnena vi tog med oss var många.



I februari blev vi sambos på riktigt. Det vill säga, Jakob flyttade ner sin dator till min lägenhet och sa därmed upp sin, som han inte sovit i mer än kanske två nätter sedan vi först träffats. Sovrummet fick en datorhörna och vi åkte på IKEA och köpte lite nya möbler. Skruvade ihop dem tillsammans en bakissöndag, en utmaning om något. Men likt alla andra utmaningar vi ställts mot så höll vi sams, även om jag kanske pikade honom några extra gånger om att bruksanvisningarna faktiskt följer med av en anledning. I övrigt var februari en av månaderna då vi njöt av vädret, vintern, solen och varandra. 


Mars kom. Bjöd på ännu fler fantastiska vårvinterdagar. Alla lediga dagar spenderades utomhus, på skotern, på sjön med ett pimpelspö. Jag försökte tappert bli biten av löploppan, men någon löpare blev jag aldrig. Jag försökte, men herregud vad jag inte hittade motivationen. Jag fick veta att jag skulle bli uppsagd till sommaren, att mitt vikariat skulle ta slut. Tatuerade in en diamant på ena överarmen och bestämde mig för att göra det bästa av hela jobbsituationen. 


I april var vi all ledig tid uppe i Kallön, både påskhelgen och efterkommande helger. Där gnistrade snön vit och fisken nappade. Vi hade Give-a-Day på jobbet och hela Bestseller skänkte en hel dags omsättning till välgörenhet, vilket worldwide blev drygt 131 miljoner kronor. Jag har sällan varit så stolt att vara en del av Bestseller-familjen! Jag fick dessutom nytt jobb och sa med viss sorg i hjärtat upp mig från Vero Moda, även om jag skulle få stanna kvar till i augusti. Sa farväl till mina butikschefskollegor i samband med ett par dagar tillsammans på vårt kontor på Haga. 

Jag hann även med att säga upp mig från mitt nya jobb som jag inte hunnit börja på, när jag blev erbjuden att behålla min gamla tjänst på Vero - men inte som vikariat längre. Det blev en intensiv månad: spännande och lätt hysterisk. Men slutet gott, allting gott?  


April övergick till maj och våren visade upp sig. Maj var en mentalt skittuff månad med för mycket motgångar. Jag mådde ungefär som en påse nötter och kunde inte delta vid min mosters underbara mans begravning, något som fortfarande skär i mitt hjärta. S-O: alltid älskad, aldrig glömd. Vi bokade en resa till solen i augusti i rädsla för att den svenska sommaren inte skulle leva upp till våra förväntningar. Vi åkte mycket bil, pratade ofta och länge. Jag försökte få alla de ljusglimtar jag kunde, med allt från tid i skogen, till restaurangbesök och utflykter. Jag var mer än vanligt glad att ha Mannen vid min sida när det blåste kallt.


Juni blev varmare, sommaren var i antågande och jag mådde sakta men säkert bättre. Juni hade några fina dagar som vi inte helt oväntat spenderade: utomhus. Midsommar i Bjurvattnet och lata dagar, på gräsmattan i svärföräldrarnas Räftkläppen eller i hängmattan i föräldrarnas Uttersjön. Hunden njöt av all tid han fick springa lös och rulla i gräset. Den precis som senaste åren helt nyktra festivalhelgen blev vi dessutom gravida - men det visste vi såklart inte då.


Juli bjöd på en veckas semester och två dejter med Sanna på Left Hand Tattoo i Piteå. Vi fiskade i Bjurvattnet och spenderade semesterveckan uppe i Kallön, delvis tillsammans med störstbror och hans familj. Semesterveckan kunde inte varit bättre: många harmoniska timmar i båten, solen sken nästan hela tiden och när brösten började ömma oroväckande ställde jag bort bag-in-boxen. Clear-Blue talade sitt tydliga språk och vi insåg att vår värld skulle komma att cirkulera runt något helt annat i framtiden. 


Juli blev augusti och efter 1,5 vecka tillbaka på jobbet så började semestern på riktigt. Vi åkte till Kroatien på en extremt varm men njutsam semester. Trots att jag mådde konstant dåligt och inte alls fick dricka allt det goda vin de serverade. Mannen tog väl hand om mig och serverade mig frukost varje dag på balkongen. Hemma i Sverige igen åkte vi tillbaka till Kallön, fiskade några dagar till och bara njöt av varandra - trots fortsatt illamående och en hel del sjösjuka från min sida. Hade en plan på att ge mig upp till fjälls en helg, men insåg att tältande och fjällvandring rimmade dåligt tillsammans med upprepade dagliga kräkningar. 


I september stängde vi butiken för en extremt efterlängtad renovering. Jag åkte söderut en vecka, var på kickoff med bästa kollegorna och sedan vidare till Västerås. Kramades med så många jag bara hann med och fick äran att vara med när Nordinskan blev Fru Barklund. Samlade mesta möjliga energi i skogen med all bärplockning jag bara hann med (och är tacksam över inköpet av frysbox) innan vi körde igång igen inför nyöppningen av butiken. Jag kräktes konstant, hade redan nu börjat få problem med fogarna och drog på mig en härlig femveckors-förkylning. Vi öppnade igen precis innan lönehelg och jag började med att sjukskriva mig själv ett par dagar senare. Feber, 12-timmarsdagar på jobbet och samtidigt inte få behålla maten blev för mycket och jag spenderade några dagar i sängen. 


Oktober, november och december gick i ilfart. Oktober var fullt av jobb och vi unnade oss en minisemesterhelg som inte helt oväntat spenderades i Kallön. Mannen jagade älg och jag njöt av sovmorgon, smågodis, hundpromenader och höstens sista ljuva strålar. Skötte markservicen och läste böcker framför brasan. I oktober började även magen började synas och vi var på rutin-ultraljud. Efter det gick vi ut officiellt med att vi väntade en liten Wargunge! Här någonstans började även kräkningarna avta och få saker har jag varit gladare över. 


Redan i november blev jag sjukskriven på halvtid, för nervsmärtor och foglossning. Otroligt stressande till en början, då jag är van att ha både koll och kontroll på jobbet. Men kroppen tackade mig, jag klarade inte av att stå upp hela dagarna. Vi tog en tur till IKEA för att förbereda hemmet på tillökningen som väntas. Jag åkte till hufvudstaden på en helt magisk ledarskapsutbildning och passade på att kramas  med både kollegor och vänner så mycket jag bara hann med. I slutet av månaden fyllde jag år och blev samtidigt Mannens fästmö, då han fick mig att börja gråta när han plötsligt stod på knä framför mig med en svart liten ask i handen. 


December kom lika fort som oktober och november tog slut. Första ljuset brann, likaså de övriga tre. Mannen kom hem med en ståtlig gran, som precis som alltid kläddes under stor lycka. Magen växte, växte och växte - ett par mammajeans införskaffades. Julen firades i dagarna två med en dag i Räftkläppen och en i Uttersjön och Mannen rakade bort det skägg han sparat i drygt tre månader (dessutom ångrade han sig direkt han såg sig själv i spegeln). Nyåret firades med goda vänner och enormt mycket mat, och en trött Cederbergska som lämnade festligheterna redan kring 00.15, efter att ha hånglat in ännu ett nytt år.


Ett år som är ett oskrivet blad. Vi vet att vi ska bli föräldrar, hoppas att vi ska fortsätta njuta av varandras sällskap och fånga de där fantastiska stunderna.

Tack för allt 2015. 
Välkommen 2016! 
__________________________________________ Viktoria

1 kommentar:

Maria Grahn sa...

Hänt mycket under 2015 ser jag och tänk vilket fantastisk år ni har att se framemot att få bli tre (fyra med vovven).
Kram från Maria Grahn