måndag, december 14, 2015

söndag, förlossningsbesök och CTG.

Jag försöker att inte vara allt för hispig i min graviditet. Mannen låter mig knappt gå utanför dörren om det är halkigt ute, än mindre får jag åka skridskor - vilket jag har verkligen vill göra. Men det sistnämnda har vi inte diskuterat klart ännu. Men han är hispig nog för oss båda, så jag har försökt att inte grubbla för mycket.

Men under helgen har rörelserna i magen avtagit. Nästan försvunnit helt. Fredagskväll var det väldigt stillsamt där inne. Lördagskväll fick jag lite lite respons på ett stort glas iskallt vatten, men inte i närheten av samma mängd eller styrka i sparkarna. Söndag hände nästan ingenting. Stilla. Lugnt. En liten liten buff i sängen på kvällen, då när det brukar vara disco och breakdanceträning i magen. Gjorde allt för att få respons: drack isvatten, la mig på sidan, på rygg, knuffade till magen osv. Men nä. 

Jag ringde tillslut 1177, som sa åt mig att ringa förlossningen. Gjorde det, och de bad mig komma in direkt för ett CTG. Så vid tio igår kväll åkte vi till sjukhuset för att verkligen se så allt står rätt till där inne. Fick träffa en väldigt rar barnmorska som jag tror hette Anita, som gav oss ett rum på intaget och kopplade ihop mig med maskinen som känner av hjärtljud och rörelser. 

Allt såg bara bra ut, troligtvis har ungen bara vänt på sig och kickar numera inåt magen istället för utåt.  Den har ännu mycket plats att snurra runt på och vifta med ben och armar. Hjärtat tickade på i full fart och apparaturen registrerade rörelser i magen - men jag kände dem ändå inte. Så vi fick åka hem 45 minuter senare, lugnade och med barnmorskans mjuka röst i huvudet: om vi är oroliga igen - det är bara att ringa. Hellre en gång för mycket än en gång för lite. 

Jag är tacksam att allt stod rätt till där inne.
__________________________________________ Viktoria

Inga kommentarer: