tisdag, december 22, 2015

någon typ av uppdatering, v 28.

Vecka 28. Jag mår.. okej. Kroppen hatar mig vissa dagar, men mentalt känns det ändå rätt hanterbart. Pratade idag med barnmorskan om förlossningen, något som jag inte lagt så mycket energi på. Jag vet ändå inte vad som väntar, det är svårt att då ha förväntningar på den. Det kanske gör skitont och jag bara vill dö med en epidural uppkörd så långt upp i ryggraden som det bara går. Eller så blir jag en superkvinna som klämmer ut ungen med bara lustgastuben och mina megapowers som enda hjälp. Hur ska jag kunna veta det? Tänker att tanterna på förlossningen har stenkoll på vad de kan göra för mig och kommer hjälpa mig när det är dags. Det löser sig lixom. 

Barnmorskan undrade varför jag inte kunde ha samma lättsamma mañana-attityd till mammabiten och föräldraskapet. Men förlossningen är några dagar som längst - mamma kommer jag vara för alltid. Blir förlossningen kaos så är det ändå över på sisådär 72 timmar, men skulle jag lyckas fucka upp mammabiten så är det värre. Men mer korkade människor än jag har lyckats, så det ska väl gå vägen detta också.

Annars såg allt bra ut. Gjorde en glukosbelastning i morse, då jag har diabetes i familjen - men blodsockret såg bara fint ut. Mätte magen, vägde mamman och lyssnade på hjärtljuden - inga konstigheter. Har gått upp 8,1kg och som barnmorskan även sa: allt du går upp över det är bara lull-lull som inte kommer försvinna bara av att föda barnet. Chipskilon som får kämpas bort, jag fattar. 

Nakenchockade för första gången någonsin på Instagram i veckan. Den nakna gravida sanningen helt enkelt. Magen sväller. Brösten. Och vaderna, i alla fall kvällstid. Jag kan ha mina högskaftade stövlar om jag tar på mig dem på morgonen/förmiddagen, men jag har inte lika lätt att dra upp dragkedjan hela vägen över vaderna kvällstid. Så tar jag av mig dem om vi hälsar på någon så får jag vara beredd på att kanske inte kunna stänga dem helt när jag ska gå hem igen. 

Sambolivet ja. Det rullar på lika bra som vanligt. Han är extremt lätt att leva med, den där Mannen. Vi har ett väldigt enkelt liv, pensionärstylah med På Spåret, biskvier till kaffet och tidiga kvällar. Förutom de veckor han jobbar eftermiddag, då får jag nöja mig med att han kryper ner någon gång där efter midnatt. Dessutom älskar jag livet med en ring på fingret, det kan jag inte förneka. 

Summan av kardemumman. Jag mår okej. Kroppen fungerar hyfsat när jag inte jobbar mer än jag ska och huvudet fungerat hyfsat när jag inte tänker för mycket. Hormonerna bjuder på lite tårar titt som tätt, men det är också hanterbart. Så just nu ska jag inte klaga så mycket!
__________________________________________ Viktoria

4 kommentarer:

Anonym sa...

Fy fan! Ta på dig kläder! Graviditetsbilder kan vara jättefina och smakfulla, det är inte fallet med fin kropp.

viktoria cederberg sa...

Jag må vara knökfull av hormoner och lätt labil - men dina anonyma kommentarer rör mig inte i ryggen. ;) Men kommer att sluta publicera dem, då jag vet att flera i min omgivning blir galna av töntiga människor som gömmer sig bakom skärmens anonymitet och tror sig ha rätt att klanka på andra för sitt eget höga nöjes skull.

Maria Grahn sa...

Oj oj vad svenska avundsjukan är gräslig, är själv utsatt för den ibland och har fått nån spydig kommentar på min blogg.
Skönt du inte bryr dig för det verkar vara en bitter ensam själ som håller på så här. Du är så fin, har ju sett på Insta. Kram och sköt om er ❤️ Maria Grahn

Veronica Cederberg sa...

Jag blir så vansinnigt trött på dessa patetiska människor utan uns av respekt för andra. Jag tycker synd om dig, vilket otroligt fattigt liv du måste ha....?! Min syster är vacker, till skillnad från dig.

Ha en fantastisk dag!