torsdag, december 10, 2015

den där om julgranen.

Jag har alltid haft plastgran. Kanske inte som barn, jag minns inte säkert - men har en svag misstanke att även där var det plastgran som gällde. Men att leva med en skogshuggare har andra fördelar än att han är härligt manlig i sin rutiga skjorta med en yxa på axeln. Han hugger också de bästa av julgranar till mig och plastgranen är ett minne blott. 

I fjol spårade vi ur lite. Granen blev alldeles för stor i omkrets och fick sågas ner ordentligt. I år valde han utan min inblandning och jag älskar den! Helt enorm och alldeles perfekt. Vi har kring 2,70m i takhöjd hemma och granen när nästan upp till taket. Och ni som någon gång sett hur min julgran brukar se ut, vet att den brukar vara rätt utspårad när jag är klar. Jag älskar att klä den i rött, rosa, paljetter, glitter, guld, blingbling, silver, elefanter, rosetter, hjärtan, dromedarer, grisar, klockor.. Ja. Ni fattar. 

Nu står den där. I morse kom jag till och med på mannen med att stå och beundra den. Han är inte så karlut (norrländska, finns något bra ord för det på "svenska"?) som han vill påstå!

__________________________________________ Viktoria

2 kommentarer:

Rosita Cederberg Andersson sa...

Jag tycker att den ser helt underbar ut! Bra gjort!

viktoria cederberg sa...

Tack mams! Jag är supernöjd!!