tisdag, november 03, 2015

ofrivillig frivillig sjukskrivning.

I morse skulle jag träffa läkaren på barnmorskemottagningen, då jag i flera veckor haft problem med bäckensmärtor. "Redan nu?" Ja, exakt. Redan nu. Första gången jag kände av problemet var jag i vecka femton. 

Stod med jackan på i hallen när de ringde från mottagningen och säger att läkaren är sjuk, och undrar om jag kan komma nästa tisdag istället. Då kom tårarna. Inte alls så mycket pga hormonerna, utan för att jag inte kunde se mig själv jobba heltid en vecka till med dessa smärtor. Tydligen hjälpte det att gråta, då jag fick en tid redan i morgon förmiddag istället för nästa vecka. 

Jag gick till jobbet, men sjukskrev mig själv och gick hem på eftermiddagen. Stannar hemma hela morgondagen också, sen får vi se. Vad läkaren säger. Vad sjukgymnasten säger, som jag också ska träffa imorgon. Och framförallt, vad kroppen säger. 

Jag vill verkligen jobba. Jag älskar att jobba. Älskar verkligen att jobba! Men när kroppen gör såhär ont kan jag inte jobba. Idag har det känts som om någon stått bakom mig och skruvat in en skruvmejsel i svanskotan hela dagen. Jag får bita mig i tungan för att inte skrika rätt ut av smärta vissa stunder. För mig är det ett nederlag att måsta gå hem från jobbet när jag egentligen inte är sjuk. Jag har inte feber, inte magsjuka, inte influensa. Jag är bara.. svag. 

Mamma skjutsade tillochmed hem mig från jobbet. Kompis Simon kom förbi och tog med sig hunden ut på långpromenad, då Mannen har hockeymatch och inte är hemma ikväll.

Själv har jag legat på soffan. Tur att affären har börjat sälja saffransbullar och att clementinerna är fantastiska såhär års. Och att Storytel har hur många böcker som helst för mig att lyssna på.
__________________________________________ Viktoria

Inga kommentarer: