torsdag, november 12, 2015

halvtidslivet.

Jag ogillar det skarpt. Min kropp tackar mig, jag får ont - men inte lika ont. Men jag tycker det är otroligt ostimulerande att inte ha fullt upp om dagarna. Att inte kunna viga mina dagar till jobbet. Att inte orka.

Jag pratade med Mannen om det härom kvällen. Att jag tycker det är otroligt läskigt att när jag väl går hem från jobbet, inte längre kunna definera mig själv med vad jag gör. Det låter kanske väldigt konstigt för vissa, men jag har alltid definierat mig vid mina yrken. Jag ÄR butikschef. Jag ÄR servitris. Jag ÄR barista, etc. Jag har nog sällan tänkt att jag "jobbar som" ditten eller datten. Jag har lättare att definera mig vid mitt yrke, än vid mig själv. Har väl aldrig riktigt heller varit på det klara med vem jag är heller.

Uttersjögården i solnedgång. 

Så när jag väl går hem på min föräldraledighet, är jag inte längre den jag brukar vara. Jag säger inte att "Wargungens mamma" är någon sämre titel, men för mig är det en stor omställning. Det kanske är dags för mig att lära mig att vara mig själv. Inte definiera mig vid en titel: oavsett om det är mitt yrke, Jakobs sambo eller någons mamma. Utan bara lära mig att jag är Viktoria. Och det duger minst lika bra som någonting annat. 

Men fram till dess kommer jag fortsätta jobba fyra timmar per dag. Och då kanske orka vara både trevlig och arbetsam, och försöka fylla upp resten av mina dagar med saker som inte är allt för ansträngande för en trasig kropp. Det är minsann lättare sagt än gjort!
__________________________________________ Viktoria

1 kommentar:

åsa sa...

Stora fyller fem snart och jag tänkte igår att det varit fem år fyllda med en massa härligt och jobbigt men ffa kanske en lång lärdom om vem jag själv är. Med barn blir man så smärtsamt uppmärksam på sina egna tillkortakommanden, och jublande stolt över sina styrkor. Ibland känns det som att barnen lär mig mycket mer än jag lär dem, om du fattar? Hoppas du lyckas synka kroppens och själens behov nu och att du slipper ha så ont. Foglossning är verkligen vidrigt.