söndag, november 22, 2015

en skrivande människa.

Jag har alltid haft ett behov av att uttrycka mig. Pratat. Berättat. Men framförallt: skrivit. Det ledde till journalistikstudier 2007/2008. Jag blev inte journalist, men fick med mig mycket i bagaget. Hade även en kurs i Västerås, av Lena Nordin-Andersson, som lärde mig att "Våga Hålla Ord". Tal och skrift är nära, och underbara fantastiska Lena lärde mig mycket. Framförallt om hur jag ska bygga upp mina tal - som i mitt fall blir mina texter. Jag är tacksam för det. Sen var det nog bara min chefredaktör på tidningen Style Magazine som verkligen uppskattat mitt sätt att skriva med korta meningar. Ungefär som jag tänker. Så som jag alltid skriver. Såhär. 

Jag har alltid använt skrivandet som en kanal för att få ur mig det som tar upp allt för mycket plats i mitt huvud. Tankar som snurrar. Både det som är upp och det som är ner. Ämnena blir ibland för tunga, kanske inte för allmänheten. Då hamnar de i datorn. Jag öppnar ibland, och läser.

Idag gjorde jag det. Läste något jag en gång skrivit och gömt undan. De 732 ord som kuratorn uppmuntrade mig att skriva i våras. 732 ord om händelsen som krossade en del av mitt hjärta, även om jag förstår att det kan hända. 732 ord om när min första graviditet avbröts. När ett litet litet hjärta inte längre ville vara med, 13 veckor in in graviditeten. 732 ord som jag inte klarat av att läsa sedan dagen de skrevs. Och som även idag gav mig lite av ett slag i magen. Men det är också 732 ord som jag behövde skriva, för att kunna gå vidare och blicka framåt igen. 

Jag behöver skriva. Ibland här. Ibland för mig själv. 
Men utan orden är jag ingenting. 
_________________________________________ Viktoria

2 kommentarer:

Emelie sa...

❤️❤️❤️❤️

Johanna sa...

❤❤❤