fredag, november 20, 2015

att söka men inte hitta.

Jag har på senaste tiden haft så otroligt svårt att hitta glädjen. Jag är inte ledsen. Inte arg. Men känner mig heller inte riktigt glad. Mest sådär.. likgiltig. 

Det är en frustrerande känsla. Jag lever med världens bästa man. Vi ska ha barn tillsammans. Jag har ett jobb jag älskar och hunden visar sig allt som oftast från sin bästa sida. Men ändå känner jag mig.. likgiltig. Sådär som om inget jag gör, gör mig riktigt lycklig. Jag brukar älska att shoppa, men inte ens då känner jag något rus. Inte ens för en liten liten stund. Det är väl trevligt, men.. nja. Vi åkte på IKEA, jag brukar verkligen älska våra roadtrips, och det var trevligt. Jag uppskattar all tid jag får med Mannen, bara jag, han och samtalen. Men jag känner mig ändå inte lycklig. Trots att vi köpte superfina saker till Wargungen och drömde oss bort till den dagen vi blir en liten familj. 

Jag känner mig så otroligt otacksam. Jag har så mycket och är så älskad. Men ändå.

Det handlar inte om att jag saknar något. Eller att det finns några problem hemma. För jag har allt jag önskar! Det är bara jag själv som har svårt att riktigt producera oxytocin (glädjehormoner) och känna det där ruset. Allt är okej. Till och med ganska bra. Men inget känns sådär.. YEY. 

Jag vill hitta mitt YEY igen.
__________________________________________ Viktoria

1 kommentar:

Åsa Marklund sa...

Skulle kunnat vara jag som skrivit detta! Snälla hör av dig om du hittar nån bra lösning! Puss å återigen grattis till bebisbaket! /Åsa