måndag, september 14, 2015

västerås, bästerås.

Jag bodde i nästan 3,5 år i Västerås. Jag skulle plugga fyra terminer, och sedan flytta hem. Det blev inte riktigt så. Jag hann med både ett jobb som marknadsansvarig på en webbutik, en separation och ett jobb som butikschef på Rut Mfl innan jag faktiskt bestämde mig för att flytta hem igen. 

Första året var jag dit så ofta jag kunde. Men tiden räcker inte till. Orken. Pengarna. Och någonstans ändrades prioriteringarna. Jag älskar fortfarande Västerås. Och mina älskade västeråsare såklart. Men längtan tillbaka har suddats ut. Första året här, kände jag mig väldigt ensam. Jag hade - och har - fantastiska vänner häruppe och de har hela tiden funnits här för mig.

Men vi var i så otroligt olika faser i livet. Jag kom hem som singel, med all fokus på att lyckas med jobbet. Alla andra hade familj. Barn. Fina hus. Ordning på sina liv. Jag visste inte vad jag ville. Hade verkligen ingen aning. Det kändes som om jag lämnade ett liv som förstod mig, och kom till ett liv där jag inte riktigt passade in. 

Men tiden går. Såklart. Och den värsta längtan tillbaka började släppa. Jag hittade mer och mer min plats bland mina vänner, i Skellefteå, på jobbet. Och när Jakob sedan klev in i mitt liv, blev det komplett. Han var pusselbiten jag saknade. Jag kunde äntligen landa och börja må riktigt bra. 

Har skrivit om det förr. Att jag aldrig landat i mina tre tunga poster samtidigt tidigare: jobb, bostad och partner. Förrän jag träffade honom. Nu ska vi visserligen byta bostad såsmåningom, men det blir först efter vi byggt vårt drömhus. Men jag älskar mitt jobb, även om det varit stormigt i perioder. Jag trivs så otroligt bra i vår lägenhet - för den är exakt det: vår. Och med Han såklart. Mannen. 

Jag var i Västerås i helgen. Otroligt många kära återseenden. Människor jag saknar med hela mitt hjärta. Varje dag. Men jag vet att de finns där, och även om jag är 780 kilometer bort så har de en stadig plats djupt inom mig. Och jag hoppas jag har en liten plats hos dem. Även om jag troligtvis aldrig kommer bo där igen, i mitt älskade Västerås. 

Home is where heart is. Och mitt hjärta har flyttat hem igen. Till de norrländska skogarna. Till det Skellefteå där jag hör hemma. Och för det är jag lycklig. 

__________________________________________ Viktoria

1 kommentar:

Emma sa...

Uäää nu vill jag också flytta upp imorgon ju <3