lördag, augusti 22, 2015

mellan sommarens längtan och vinterns köld.

När jag sent igår körde hem från en trevlig middag i perfekt sällskap slog jag på helljusen för första gången på länge. Och inser att jag saknat det. Sommaren är inte min höjdpunkt. Har aldrig varit. Det är inte på sommaren jag lyser upp, blir lyckligare, känner mig mer levande. Det är inte då jag njuter som mest.

Det är på hösten. Förra helgen såg jag första tendenserna till gulnande löv, när vi åkte hem från en fiske- och bärplockningshelg i inlandet. Då kände jag det. Den där lilla extra i magen. När ett hopp tänds. Ett hopp om en lång, sval och vacker höst. Färgerna, allt det gula och röda. Krispigheten. Det friska i luften. Allt det där jag älskar. 


Även om sommaren varit helt fantastisk. På sitt eget sätt. Jag har spenderat massor med tid med Mannen och Hunden. I naturen. I båten. I solen. Och i åtskilliga solnedgångar. Vi har njutit av sällskap, mat och harmoniska nöjen. Men nu får gärna hösten ta över.

Ja, jag skriver igen. Här. Det har hänt väldigt mycket i vår och sommar. I mitt huvud. I min omgivning. Jag påminns ännu en gång om att älska lite extra, då alla liv har ett slut. Att säga farväl. Och kanske på återseende? Jag har fått analysera vad som är viktigt. Vad jag ska lägga energi på.

Jag hoppas och vill att jag ska hitta tillbaka till mitt skrivande. I tio år har jag skrivit, och jag vill gärna att det blir minst tio år till.
__________________________________________ Viktoria

3 kommentarer:

Anonym sa...

Du är vl för fet för bikini? Roligt att du aldrig kan vara en egen människa. Du adopterar ju oftast den kille du är med den veckan.

viktoria cederberg sa...

Tyvärr. Jag har vuxit ifrån att bry mig om anonyma människors kommentarer. :) Om du tror att jag ska ligga sömnlös för att du uppenbarligen känner ett starkt behov av att kommentera min kropp och mitt liv, så måste jag göra dig besviken.. Trevlig kväll! :)

Veronica Cederberg sa...

Gaaaah! Jag vet att DU inte bryr dig, men jag blir komplett VANSINNIG! Vad är det för fel på människor? HUR kan man ta sig friheten att kommentera och döma andras liv och kroppar? Anonymt dessutom. Vilken feg, patetisk människa det måste vara.