tisdag, juni 03, 2014

när livet är skört.

Mobilen ringer, jag är på jobbet men svara ändå. Vet inte varför. Mannen i andra ändan säger att han kommer från Polisen, att min mamma varit med i en bilolycka. Mitt hjärta stannar. Jag får inte luft. Han säger något om att hon mår bra, men att hennes tillhörigheter i bilen finns att hämta på polisstationen under kvällen. Jag blir arg, förstår inte varför han pratar om hennes tillhörigheter. Min mamma. Bilolycka. Krock. Jag kan inte ta in att hon enligt polismannen mår bra. Min mamma.

Livet är så otroligt skört. Ikväll tackar jag änglarna som vaktar. Tackar för att min mamma är kvar med oss. För att airbagsen löste ut. För att allt gick så bra som det gjorde.

En lastbil hade kört ut framför henne på E4:an. Hon hade inte en chans, utan körde rakt in i honom. En liten liten bil mot en lastbil. Fronten intryckt en meter, enligt pappa som passerade olycksplatsen på väg till stan. När jag kom in på akuten och fick se henne ligga på en brits, med slangar, stödkrage och allt annat så ville jag bara storgråta. Min mamma. Min fina mamma.

I natt sover hon på IVA. Men efter omständigheterna mår hon bra. Inget är brutet, även om hon har otroligt ont och är helt blåslagen. Hon kommer klara det här också, älskade Mor Ros. Även om mitt hjärta blöder.

Inga kommentarer: