onsdag, maj 14, 2014

personligt: det där om att landa

På senaste har jag ifrågasatt mig själv rätt mycket. Mitt liv. Mina val. Jag har kommit fram till att det finns en rädsla att landa. En rädsla för vardag. Eller om det är en rädsla för tristess. Jag vet inte. 

Det finns tre element som spelar in, som jag har aldrig riktigt landat i. Senaste femton åren har jag haft minst lika många adresser. Bott i tre olika städer. Jag har efter gymnasiet och gesällbrevet betat av två utbildningar till. I två olika städer. Och jobb. Flera olika jobb. Huvudstupa in i nya brancher, nya jobb, nya utmaningar. Jag har haft pojkvänner. Gjort slut med dessa. Eller blivit dumpad.

Men jag har aldrig landat i en bostad, med ett jobb och tillsammans med en man samtidigt. Alltid har det varit något som varit i förändring. Har jag inte varit mitt uppe i en flytt så har jag påbörjat en ny utbildning, eller bytt jobb. Eller så har jag träffat en man som inte blivit långvarig, när det andra känts stabilt. 

Jag vet inte varför. Det är ju det jag trott att jag velat göra, att landa. Men någonstans verkar jag samtidigt motarbeta det, trots att det just nu är det enda jag vill.  

Mina olika adresser, exklusive min nuvarande.
__________________________________________ Viktoria

Inga kommentarer: