torsdag, april 17, 2014

skriver. suddar. skriver. suddar.

Orden kommer lätt. Väller ur mig. Mening efter mening. Arg. Ledsen. Förbannad. Sviken. Men lika fort som meningarna bildas, lika fort suddar jag ut allt jag skrivit.

Det är för privat. För personligt. Samtidigt behöver jag skriva. Jag trodde att allt kanske skulle bli lättare att förstå när jag får skriva det. Men frågorna är kvar. Svaren finns ej. Svaren jag aldrig kommer att få.

Jag trodde jag kände honom. Jag hade fel. För den mannen jag kände skulle inte göra såhär. Men uppenbarligen kände jag honom aldrig. Då kommer frågan, om något av det han sa var sant..?

1 kommentar:

Anonym sa...

Tråkigt att höra du blivit sviken.
Du förtjänar bättre!
Jag läser din blogg, jag diggar dig!