söndag, november 10, 2013

när ni läser det jag skriver.

Igår var jag på bio - fantastiska Mikael Persbrandt i en tragisk, men magisk skildring. Mig äger ingen, ett bra tips till er alla. Hur ont den än gjorde att se den, ångrar jag det inte för en enda sekund.

Men det jag skulle berätta: medan vi väntade på att bli insläppta i biosalongen hamnade vi intill en kvinna som stod och bläddrade i senaste numret av Style Magazine. Hon bläddrade slött genom tidningen, men kom tillslut fram till den text jag skrivit. Publiceringen av den här texten.
Hon börjar läsa och jag känner att jag blir lite besvärad, det är en väldigt personlig och utlämnande krönika. Men hon hade ingen aning om att jag som skrivit den, stod precis intill. Hennes sällskap kommer, frågar om de ska gå. Men hon är helt fast och mumlar något om att hon "bara måste läsa klart den här" och återberättar delar av texten för sin väninna. Medan hon läser klart, hör jag hur hon mumlar ibland, små förtvivlade utrop. 

Jag har aldrig riktigt förstått hur många mina krönikor når ut till. Aldrig riktigt tagit till mig att det faktiskt finns folk som uppskattar det jag skriver, som tycker att det är bra. Ska skriva min sista krönika i veckan, the end of an era. Två år med Style Magazine. 
__________________________________________ Viktoria

Inga kommentarer: