onsdag, oktober 30, 2013

ner och upp, upp och ner.

Jag trodde inte att det har skulle ta så här mycket energi från mig. Butikens ägare bestämde sig förra veckan för att de inte ville vara med längre. Att det inte var tillräckligt lönsamt. Att försätta bolaget i konkurs och stänga igen butiken. 

Jag trodde verkligen inte att det skulle ta så hårt på mig. Jag hade ju redan ett nytt jobb och jag visste redan när jag gav mig in i leken tidigt i våras, att jag skulle försöka räta upp ett skepp som redan hade slagsida. Jag vet att jag inte behöver skämmas för min insats, att jag gjort ett bra jobb och allt jag kunnat. Så jag trodde för allt i världen inte att det skulle kännas så här. Men i åtta månader har den här butiken varit mitt allt, mitt lilla skötebarn, min stora förhoppning. 

Jag tillhör de som gärna lever sina jobb, ger allt. All in. Alltid. Så trots att jag redan hade sagt upp mig, trots att jag var fullt medveten om att det här kunde sluta så här - så känner jag mig riktigt ledsen över det. Utmattad. Tom. Nu vill jag bara att allt ska vara över, så jag får släppa det helt. Sova gott. Se framåt igen.
__________________________________________ Viktoria

3 kommentarer:

Anonym sa...

Klart att du är en bidragande faktor, om försökt i 8 mån och ändå lägger dem ner. Du bör ta åt dig. Ansvar kommer med ett chefsjobb.

camilla sa...

Självklart kommer ansvar med ett chefsjobb!
Hon ha väl inte påstått annat!?
Och vad vet du, de kanske hade konkat tidigare om det inte var för Viktorias insatser.

Onödig kommentar som du borde behållt för dig själv!

Viktoria, vi vet båda två hur hårt du kämpat, och vi vet båda två oxå hur svårt det är när det redan gått för långt.
Jag förstår precis din känsla!
Puss darling!

Veronica Cederberg sa...

Vad är det för mupp som lämnar anonyma kommentarer?Ogillar som fan! Jävla fegis.

Hälsning från storasyster.