tisdag, september 10, 2013

när livet ler.

Har haft den bästa av män hos mig i helgen. Somnat i hans knä i soffan, blivit struken över håret, vaknat intill honom varje morgon. Jag skulle absolut kunna vänja mig vid att ha honom nära. Synd bara att jag fick lov att lämna honom på stationen i förmiddags. Tårarna brände bakom ögonlocken. Jag hatar avsked. Saknad. Längtan. Men samtidigt vet jag att all längtan är mödan värd, för när jag väl får krypa upp i hans famn igen känns livet precis som det ska kännas - helt fantastiskt. 
__________________________________________ Viktoria

Inga kommentarer: