torsdag, juli 18, 2013

personligt.

Jag är just nu en person jag inte vill vara. Jag är orolig, kan inte sova ordentligt och kastar blickar över axeln när jag är utomhus. Jag vill verkligen inte må såhär. I kväll svämmade det över och tårarna rann ned för mina kinder. Herregod så befriande. Dock har jag heller sällan känt mig så ensam som just i kväll, tänk om någon bara kunde hålla sina armar om mig, stryka mig över håret och säga att allt skulle bli bra? 

Jag vet att allt kommer bli bättre, det kommer lösa sig. Har sällan varit med om att det inte löst sig. I kväll bröt jag ihop. I morgon biter jag ihop igen. Fortsätter samla energi. Fortsätter vara evigt tacksam alla fina människor i mitt liv. Tack alla. Ni vet vilka ni är. 
__________________________________________ Viktoria