lördag, mars 16, 2013

det går bra nu, kompis det går bra nu

Hörru du, Jante. Du kan faktiskt gå och dö. Du har inget här att göra. Ingen tycker om dig, lix! För nu tänkte jag vara sådär äckligt nöjd och stolt och allt sådant som är tabubelagt i mellanmjölkens Jante-Sverige.

Men jag är så stolt över mig själv. När jag började den utbildningen som fick mig att flytta till Västerås kunde jag inte riktigt beskriva den, eller vad jag skulle bli efteråt. Så jag gjorde det enkelt och förklarade när någon frågade att jag skulle plugga en ledarskapsutbildning och bli chef. Även om jag förstod att det inte var riktigt så enkelt. Men när min utbildningen närmade sig sitt slut fick jag jobb. Som marknadsansvarig på Rutstore.se (som senare blev Egobird.com). Ansvarig, ett steg i rätt riktning. 

Sökte lite olika jobb, då jag bara hade ett vikariat. Hamnade helt plötsligt i en anställningsintervju som butikschef på en klädbutik inne i stan. Missade det med en hårsmån, då tjänsten tillsattes internt. Men insåg att jag hittat vad jag ville göra. Jag ville vidare inom klädbranschen! 

När tjänsten som butikschef på Rut Mfl på Erikslund blev ledig sökte jag, även om det annonserades efter någon med dokumenterad butikschefserfarenhet - något jag uppenbarligen saknar. Fick även det till svar, att det var vad som eftersöktes. Jag förstod dem, men gjorde ett tappert försök ändå. 

Någonstans tänkte de om - och jag blev aktuell för tjänsten trots bristen på erfarenhet. För mitt engagemang, mitt driv, mina ledarskapsegenskaper och min vilja att lyckas. Kanske för att jag älskar att leva mitt jobb och sätter stor prestige i att alltid göra mitt allra bästa. En måndagförmiddag, liggande i sängen med hög feber genomfördes en anställningsintervju via telefon. 

Och resten vet ni. Jag fick jobbet som butikschef. Jag har visserligen bara haft tjänsten i 16 dagar ännu, men herregud vad jag älskar mitt nya jobb. Mina fötter värker, mina knän ömmar och mina höfter har mått betydligt bättre. Mitt huvud är tungt och fullt av all ny information. Men vad gör det när jag hela tiden får utvecklas - och utveckla. Inspireras och inspirera. Ledas och leda. Jag har chefer som verkligen tror på mig och duktiga tjejer i butiken. 

Det här trodde jag aldrig när jag påstod att jag skulle plugga ledarskap och bli chef. Jag trodde aldrig att jag skulle sitta på en butikschefstjänst mindre än ett år efter examen. Att jag dessutom träffat en alldeles fantastisk man och har flyttat till en perfekt lägenhet gör inte det hela sämre. Som Petter skulle ha sagt: Det går bra nu kompis, det går bra nu..

Fuck off Jante.
__________________________________________ Viktoria