tisdag, januari 08, 2013

den där bästkollegan.

Ni vet mitt jobb. Det där som jag hyllat och svurit åt. Slitit mitt hår över och älskat ut i fingertopparna. Det vore inte detsamma utan Bästkollegan. Bästkollegan är en sådan som lyssnar när man behöver prata. Spelar en hyllningslåt (den här, lyssna!) när man känner sig lite nere. Dansar ungefär som Phoebe springer när man behöver skratta och försöker tappert ta de högsta tonerna i de låtar hon egentligen inte mäktar med. Men mest av allt får hon mig att må oförskämt bra på jobbet. 
Bilder ärligt stulna från frökens Facebook. 

Förlåt Bästkollegan, för att jag tog dina bästa bilder från Facebook. Men jag vill att de ska se det jag ser i dig: en människa som bjuder på sig själv. Får mig att skratta i alla lägen. Och som dessutom älskar leopardmönster lika mycket som jag. 

När min finaste Ems var här på besök senast satt hon bredvid mig i bilen med en fantastisk liten handväska i knät. En med guldnitar. Och fransar. Och bara sådär.. som jag ville ha. Hon hade redan lovat bort den, annars hade jag snabbt stulit den av henne. Köpt i England. Såklart. Utom räckhåll för mig. Ett par veckor senare ska jag och Bästkollegan säga god jul, hejdå och allt det där. Då kom hon med en julklapp. I den låg precis samma väska som jag dregglar över i Ems knä några veckor innan - helt utan vetskap över att mitt saliv droppat över just denna skönhet. Ett tecken på hur bra hon känner mig, Bästkollegan.

Jag är så jäkla glad att du finns.
__________________________________________ Viktoria

Inga kommentarer: