onsdag, december 26, 2012

de där svaren.

Frågorna kommer. Hur jag mår. Hur det känns. Om jag klarar mig. Jag försöker vara positiv. Svara att jag mår rätt bra ändå. Efter förutsättningarna. Att det är tungt men att det går. Att jag klarar mig. Förklarar att det värsta är över. Att tiden innan det tog slut var värst. Det där om att inte veta, om att leva i ovisshet. 

Till en del är mina svar sanningsenliga. Jag tar mig framåt. Det går. Jag klarar mig. Och värst var innan. Men det gör ändå fruktansvärt ont i hjärtat. Hela tiden. Jag älskar högtider, julen är viktig för mig. Även om italienaren inte hade följt med mig upp till norr så gör det ändå ont. Även om jag inte är ensam - jag har min familj och mina vänner - så finns det ändå en känsla av ensamhet i mitt hjärta. 

Det gör ont att bli lämnad.
__________________________________________ Viktoria

1 kommentar:

Linda Olsson sa...

Det gör ont i mitt hjärta när jag läser om ditt.. Var stark, var Viktoria!! Jag vet att du kommer vända det här till styrka och lysa vidare. Men sådant är sällan en tröst att höra när livet tar stryp grepp om halsen på dig.. STOR KRAM!!!!