fredag, september 14, 2012

ögonstenen

 
 
Emmerdales Paul Stanley.

Skulle besöka Arken Zoo på Hälla i onsdags, klippa hans klor. Tyvärr var bästa kloklipparen sjuk och vi fick vända hemåt igen. Stannade till på Willys, skulle handla ett par saker till middagen. Lämnade Gandhi lös i bilen, låste och skyndande in.
 
I vanliga fall stutsar han runt, spanar på människor, bilar, flugor - allt. Trycker upp nosen mot rutorna, allt för att inte missa något. Men när jag kom ut till bilen ser jag honom inte. Tittar in i bilen, känner paniken växa, försöker fånga upp nycklarna i fickan. Ser kopplet ligga över sätena, men ingen Gandhi.
 
Helvettehelvettehelvettenågonharstulitminhund?
 
Kastar en blick omkring mig, var har de brutit sig in? Alla rutor är hela och bilen är fortfarande låst. Lyckas tillslut lirka upp nycklarna och låsa upp bilen. Då, där! På golvet intill pedalerna ligger Gandhi, ihoprullad till en nöjd liten boll och förstår verkligen inte varför matte envisas med att pussa så mycket på honom.
 
Det handlade om max 10-15 sekunder. Det kändes som lika många minuter. Paniken. Magknipen. Skräcken. Min fina lilla gris, igen får någonsin göra dig illa..
__________________________________________ Viktoria

Inga kommentarer: