tisdag, juni 05, 2012

för ett år sedan

Idag, för ett år sedan fick jag ett sms av min kära vän Mr Beach. Innebörden var tydlig. En kille. Han ringde upp och förklarade att det var målvakten i hans inlineshockeylag, och att denne tydligen tyckte att det faktum att jag var norrlänning var intressantare än mina.. ehh.. fysiska attribut. Lät som en bra kille!

Jag spanade in honom på Facebook. Han såg söt ut, men hade hemskt dåliga bilder. Beach berättar att han skulle komma på kvällens festligheter. Jag var visserligen inte särskilt intresserad, då jag skulle åka upp till Skellefteå 1,5 vecka senare och spendera sommaren där. Men på kvällen, när den här killen klev innanför dörren förändrades allt. Well hello! 

Den där killen tilltalade mig på alla plan. Han var trevlig, social och lättsam. Och han var riktigt jävla snygg. Jag föll som en fura. Pladask. Någon kapade undan benen på mig. Ni fattar, jag var fast. Desto mer vi pratade, desto mer ville jag veta om honom. Jag ville aldrig sluta titta på honom, aldrig sluta höra hans röst.

Jag visste inte den kvällen att han skulle bli den jag idag vill leva mitt liv med. Jag visste inte då att han skulle komma att bli den jag vill bilda familj med och stå sida vid sida med till den dag vi inte längre finns. Men det jag visste då var att jag ville träffa honom igen. Veta mer. Lära känna. Han var så speciell!

Det är ett år sedan idag. Jag älskar fortfarande att titta på honom, det pirrar ännu i magen när jag inser att det faktiskt är han och jag. Jag älskar att höra hans röst, att vakna intill honom varje morgon. Han är allt jag vill ha, och jag är Beachen evigt tacksam för det där smset, en söndag i juni 2011..

Älskade fina Italienare.
Jag älskar dig gränslöst!
__________________________________________ Viktoria

Inga kommentarer: