måndag, mars 05, 2012

den där om att passa ihop

Jag är helt övertygad om att vi kompletterar varandra perfekt, jag och italienaren. Det slår mig varje gång vi äter grillad kyckling tillsammans. Ja, kanske ibland annars också, men speciellt då. Jag är väldigt kinkig när det kommer till kyckling. Jag äter bröstet. Punkt. Skinnet ratar jag direkt (slemmmigt) och ben/vingar undviker jag (gnager inte på ben) så länge jag kan.

Italienaren tycker bröstet är torrt och smaklöst. Han strippar av kycklingen allt skinn som han högljutt smaskar i sig, och gnager likt en grottmänniska på de delar av kycklingen som jag gladeligen undviker. Alla nöjda, alla glada. Och lite extra kärlek i luften.

__________________________________________ Viktoria

Inga kommentarer: