söndag, januari 22, 2012

ren och skär pastalycka

Jag har inte ätit pasta på tre veckor. Så när de fina svärföräldrarna bjöd på en underbar orientalisk räkpanna med tagliatelle fanns ingen gräns för min lycka. Jag har gett mig själv lov att äta middag på söndagar med italienska familjen, om jag håller koll på maten under resten av veckan. Helt fantastiskt att äta pasta igen! Men lika gott som det var att äta pasta, lika svårt var det att inte ta en andra portion. Och efter det i så fall även en tredje. För så gott var det.

Men det blev en portion. Punkt. En mandarin till efterrätt istället för cheesecaken de åt. Två espresso för att försöka lindra suget. Några cashewnötter. Ett erkännande om min vikt. Ett försök att inte skämmas. Men det är svårt. Alltid svårt. Men jag vill tro att prata om det ska ge mig styrka att klara av att gå ner i vikt. Jag hoppas det i alla fall..

Hoppet är det sista som överger en.
__________________________________________ Viktoria

1 kommentar:

Therese sa...

Du är så duktig vännen. Jag är stolt över dig. Kämpa på!