måndag, november 14, 2011

afraid of the dark


Jag är barnsligt livrädd för mörker. Inte för stadens mörker, inte ens när jag bodde i Umeå när Hagamannen spred skräck i en hel stad. Men mörker och skog. Trots att jag är norrlänning och Norrland mest består av skog. Och att det vintertid nästan aldrig är ljust.
När jag är ute med fyrfotingen brukar jag försöka träna. Det låter löjligt, men jag brukar gå en liten liten sträcka på kanske tio-tolv meter på en stig som bara går några meter in i skogen - där jag på ena sidan ser gångvägen och på andra bara ser mörka träd. Jag tvingar mig själv att inte öka farten på mina steg. Att så avslappnat jag kan låta blicken gå från en sida till den andra. Försöker hålla hjärtslagen i schakt.

Det låter löjligt. Men jag hade aldrig kunnat gå sakta på den lilla stigen om jag inte haft fina fyrfotingen vid min sida. Så hysteriskt rädd är jag för mörkret. 
__________________________________________ Viktoria

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det måste vara nåt som kommit med åren! Du var då INTE rädd när du var barn! ....på gott och ont! Mams

Åsa sa...

Skönt att det finns fler ;)