söndag, oktober 02, 2011

när man verkligen behöver det

På väg hem från kokosbollarna: Huvudet är upp-och-ner-in-och-ut. Tröttheten maximal. Fötterna värker mer än måttligt. Jag är så hungrig att jag känner mig döende. Ringer italienaren i bilen på väg hem. Han är hos familjen, söndagstraditionen.

De sparar en portion middag åt mig. Jag åker hem till ett dukat bord. Älg. Potatisgratäng. Trattkantarellsås. Dessutom har de tre sås-älskande medlemmarna i italienska familjen fått restriktioner - det skulle finnas kvar sås till dess att jag kom dit. Hemska tanke om jag skulle bli utan!

Underbara italienska familj. Dessutom har italienaren tagit hand om Den Lilla Grisen i dagarna två. Världens bästa. Jag undrar vad jag gjort för att förtjäna detta?

__________________________________________ Viktoria

Inga kommentarer: