lördag, september 03, 2011

at first i was afraid, i was terrified. but I survived.

Allvarligt. Varför anmälde jag mig? Knappt rört mig sedan början av juni och inte varit vältränad på uppskattningsvis tretton år. Plus att jag fullkompligt hatar att springa. Så jag joggade sakta, sakta, sakta. Ungefär så sakta som en människa kan jogga.
Joggade omkring åtta av de tio kilometrarna. Systern min påstod att nästa år, då jävlar ska hon vara med också. Och om jag klarade av att ta mig runt utan att bli sist helt otränad så ska jag väl klara av att jogga hela vägen nästa år. Jag var i alla fall snabbare än hon på kryckor (!). Dessutom passerade jag massor av kvinnor med Skellefteå-tröjor, så jag var inte långsammast i stan i alla fall.
__________________________________________

Viktoria

3 kommentarer:

Jenny sa...

Väldigt säker på att det är min moster som så fint poserar med ryggen mot kameran :)

viktoria cederberg sa...

Mycket smygtagen bild ;)

Anonym sa...

Härligt! nästa år springer jag med. (har förvisso sagt de senaste 3 åren) men nästa då ska jag! Bra kämpat! / Lina