tisdag, september 20, 2011

antiklimax

När något blir sådär tokhajpat (tokhypat?) så att alla pratar om det, och man bara måste måste måste undersöka vad grejen egentligen är. Jag kan lixom inte låta bli när "alla" pratar om det. Jag. Bara. Måste. Annars kanske jag blir utanför, utstött och mobbad. Norrlänningen som inte fattar, typ.

Två nyliga:

1. Wordfeud
2. Bridesmaids

Det där förbannade jävla spelet som var den mest nedladdade appen. Typ Alfapet, fast i mobilen. Spela mot vänner, familj eller helt okända. Jag är en lite ordnazist och trodde mig vara bra. Det var jag inte. Dessutom blev jag bara förbannad när mina motståndare inte svarade så fort som jag ville. Så jag slutade.

Och den där filmen! "Åhh, den är så bra! Du bara mååååste se den! Jag både skrattade och storgrät!" Eller hur?! Jag är en gråtare av det värsta slaget. Framförallt när jag är ensam i soffan, framförallt när människor blir lyckliga. Jag drog på munnen några gånger, det erkänner jag. Skrattade kanske till, ett litet ha ha någon enstaka gång. Men inga av de där gapskratten som jag hört så mycket om. Inte en enda tår. Inte ens tillstymmelse till tårar!

Två stora hajper (hyper?) och två totala antiklimax. Helt värdelöst.
__________________________________________

Viktoria

Inga kommentarer: