söndag, augusti 28, 2011

när ingen kan höra dig muttra

Ser italienaren spela fotbollsmatch. Tur jag har Gandhi med mig så ingen vågar sig nära mig.

Jag blir nämligen upprörd av fotboll. Spelar ingen roll om jag känner hela laget eller som i det här fallet - en person på planen. Jag blir upprörd. Men istället för att skrika mig hes så muttrar jag, dumt att skämma ut stackarn i målet. Fast han blir jag inte upprörd på. Men ungefär alla andra på planen. Backlinjen, placeringar, felvända spelare. Domarjäveln, motståndarna och snorungarna i publiken. Ska jag säga lixom, som har en hysterisk kamphund i släptåg.

"Men för fan, rulla boll. Rätt sida! Rätt sida! Vad i helvete göööör han, men för faaaan. Först på bollen! MEN DOMARN!! Kom igeeen, vänd om, vänd om!

Ni fattar. Fotbollsfru modell elak.



1 kommentar:

Emeli sa...

I like your blog! Du skriver kul! Jag känner inte dig alls men har följt din blogg rätt länge nu!

Jag har varit på ett par av min brorsas hockeymatcher och är likadan! Man kan verkligen bli uppjagad haha =)