tisdag, augusti 16, 2011

make love not war, eller make flowers not cancer?


Helt ärligt. Jag gillar att röka. Jag gillar hur det lugnar mina nerver, hur dagen kan starta och hjärnan sätter igång efter en cigarett eller två. Men i sommar satsade jag på att röka mig less. Blir less allt annat, borde fungera med cirgaretter med tänkte jag. Så jag rökte. Och  jag rökte. Och rökte. Rökte så att det bolmade ut ur öronen! Jag har aldrig rökt så mycket i hela mitt liv. Rökte, rökte, rökte. Hela dagarna, hela kvällarna. Fattar ni hur många cigg man hinner med när man jobbar utvändigt hela dagarna?

Vet av erfarenhet att italienaren inte alls gillar mitt puffande. Hångla kan jag glömma och jag hör ett halvt skämtsamt, halvt allvarligt "buuuuuu" så fort han känner lukten (och han har en väl utvecklad näsa) av att jag rökt.

Jag rökte några cigaretter första kvällen jag kom till Västerås, när vi var på krogen. Ytterligare några på Sjökrogen torsdagen därpå. Rökte en cigarett förra måndagen, den smakade konstigt. Rökte två djupa, härliga, lugnande bloss igår - innan jag blev äcklad, förbannad och fimpade.  
Nej, jag har inte slutat röka. Jag upprepar inledningen; jag gillar att röka. Men jag röker mycket mer sällan nu. Bland annat för att jag är less (kanske inte den bästa metoden, men..) och tjurskallig. Och faktiskt gillar att hångla med italienaren! Dessutom har jag bara Prince light i min väska, och bara det kan ju få den värste storrökaren att sluta. Så jävla äckliga...
__________________________________________

Viktoria

Inga kommentarer: