måndag, augusti 23, 2010

spider spider

Jag är inte rädd för älg. Eller för björnar. Knappt ens heller för att bli överfallen när jag är ute och går. Däremot tycker jag att spindlar är vidrigt. Helt. Sjukt. Vidrigt. Vid promenaden ikväll mötte jag - förutom en glad liten kanin - en herrans massa spindlar. Enorma spindlar, där kroppen var större än en tio-krona!
.
Halva jag vill så och titta, helst plocka upp kameran (nästa gång, var kolsvart ute) och titta på dem ordentligt, bara för att jag aldrig sett så stora spindlar förr. Andra halvan av mig vill springa därifrån snabbast möjliga, med rädslan att de ska attackera mig eller bara bli läskigt närgångna.
.
Jag gjorde både ock. Jag stirrade tills det kröp i skinnet och så skyndade jag mig därifrån. Sedan ringde jag målararbetskamraten, som är mer rädd för spindlar än mig - man måste ibland berätta om sina fynd!
__________________________________________

Viktoria

3 kommentarer:

Johanna - MyShoebox.se sa...

Jag hatar också spindlar, finns inget värre! Tyvärr tycker de ju om hus så jag får väl lära mig att leva med dem... Hur känns det nu då, några dagar efter flytten?

Anonym sa...

Jag är livrädd för spindlar.. men jag minskar gärna antalet för en stund om jag är ute och har skor på mig.. men inne - nä, det går inte, jag springer därifrån..

Sen brukar jag tänka: "Vad kan den där lilla skiten göra mig egentligen?!" Men jag är lika rädd ändå varje gång.. men tur att man inte bor i länder där dom verkligen är STORA.. så där så dom täcker ens handflata eller så.. med mycket hår på.. FY FAN..

Emma sa...

Prova hitta en san i badkaret? Hande mig haromveckan.... Eeeeewwwww. Lite bleach senare sa var den ett minne blott...