söndag, juni 06, 2010

theo

Har ikväll hälsat på hos en liten kille som sover hos änglarna.
Var gång jag är vid graven fäller jag tårar. En stilla gråt.
Livet är verkligen verkligen inte rättvist.
__________________________________________

Viktoria

2 kommentarer:

Emma sa...

camilla sa...

Det är nåt overkligt med att besöka ett barns grav, nåt onaturligt. Det ska inte vara så....Jag förstår vad du menar, hjärtat går i 1000 bitar när man ser deras namn på stenen....Det ska inte vara så, de ska ju finnas kvar hos oss för alltid. Kram på dig hjärtat