sockerberoende - så mycket bättre

Jag är absolut inte utan sockersug. Långt ifrån. Men det är inte längre lika påtagligt. Jag har börjat kunna äta lite godis, och sedan sluta. Framför allt sedan vi upptäckte den fantastiska saltlakritschokladen så har det alltid funnits minst en sådan chokladkaka i kylen. Bara för att den är helt amazing. Jag kan ta en ruta ibland, men jag har inte samma "jag-måste-äta-hela"-sug. 

Köpte godis i tisdags. Valde ut cirka tio-femton karameller på Konsum, åt dem och blev illamående. Borde ha tryckt i mig ett halvkilo och kräkts, hoppats att jag efter det inte skulle kunna ens tänka på godis utan att inbilla mig smaken av galla i munnen. Ungefär som jag gjorde med cigaretterna i sommar. Rökte tills jag mådde illa, upprepade det varje dag i en vecka eller två. Till slut kunde jag inte ens titta på en cigarett utan att bli äcklad. Nu är jag icke-rökare.  

Kanske inte är ett hälsosamt sätt att resonera, men det fungerade uppenbarligen.

__________________________________________ Viktoria

nya naglar!

Skulle egentligen inte tillbaka till Harmoniq förän nästa vecka, men jag mår alltid bättre av att känna mig snygg och efter den här veckan... Jag bokade helt enkelt om min tid och gjorde om mina naglar redan idag. Förra gången var jag riktigt nöjd, men bestämde mig för att testa fransk manikyr den här gången.

De blev riktigt snygga! Jag har hittat en kanonduktig nagelteknolog (om det nu är rätt titel?) i Linda, är bara inte helt nöjd i att hon ska börja plugga igen och det kommer bli problem att få tider hos henne. Ja ja, jag fattar att det är kul för henne. Men jag då? Jag är en vanemänniska, föredrar att gå till samma person om jag hittat någon jag tycker är duktig.

Jag vet att det är värsta pensionärsfasonerna, men jag gissar att jag inte är ensam om det?

ett brev till min hund

Gandhi, min kära hund.

Jag älskar dig. Du är en helt underbar hund och ingen är bättre än du. Är jag ledsen får jag torka mina tårar i din päls, är jag lycklig blir ingen lyckligare än du. Var gång jag kommer hem känner jag mig älskad och uppskattad. Helt enkelt, jag älskar dig verkligen - och kommer alltid att göra. Men..

Jag har idag träffat en liten fröken som redan har vunnit en del av mitt hjärta. Bara en liten del, men ändå. Hon heter Sickan. Hon är en liten, bedårande söt mopsflicka som nyss flyttat in hos din favorit-Patrik och hans flickvän, du minns, hon som du skrämde lite första natten du sov hos dem? Jag förstår att du känner dig lite avundsjuk, men jag lovar att du alltid kommer vara min absoluta favorithund. Alla kategorier! Dessutom är jag övertygad om att även du skulle älska Sickan om du träffade henne. Hon är väldigt snäll och skulle garanterat tycka att du var världens bästa busfarbror.

Mvh, din matte.

__________________________________________ Viktoria

uppdatering

Förutom allt annat som hänt senste dagarna har jag även skaffat mig en härlig träningsvärk i ljumskarna. Lånade ett par skridskor av Blondinen och gav mig tillsammans med Mari ut på Mälaren och den uppskottade skridskobanan. Närmare 1,2 mil på skridskor när man inte åkt på elva (!!) år känns i kroppen. Spänningen i att Blondinen dessutom ägde ett par tjejskridskor (läs: konståkningsskridskor) var total! Taggarna vid tårna höll på att ge min rumpa ett par smällar, men jag lyckades hålla mig på benen - mot alla odds.

Har dessutom sökt ett jobb för sommaren. Ett säljjobb, vilket vore riktigt kul. Skulle om jag får chansen där, bli arbetskamrat med en riktigt fin klasskompis. Säljkursen vi hade med bäste Rolf gav mig blodad tand, och jag älskar att föräljning är så närliggade till service. Jag hjärta service.

__________________________________________ Viktoria

tack alla!

Det har varit ett par riktigt tuffa dagar. Men jag är tillbaka på banan och lägger de här dagarna bakom mig. Saker har börjat lösa sig och livet känns ljusare. Det finns mycket kvar att göra, men tillsammans klarar vi allt. Störst av allt är kärleken.

Jag vill passa på att tacka alla underbara människor i min närhet. Jag har nog inte fattat hur mycket ni alla bryr er om mig förän nu. Älskar er allihopa, tack för att ni ställt upp för mig!

__________________________________________ Viktoria

så mycket

Det är så mycket jag behöver få ur mig.

Men det här är inte rätt forum för det.

Jag vet faktiskt inte vilket som är rätt forum för det.

Till jag har listat ut det får jag hålla det inom mig. 

Även om det svämmar över.

__________________________________________ Viktoria

perfekta lilla du!

Det är snart femton år sedan jag mitt första syskonbarn såg dagens ljus.

Snart finns där en hel startelva i fotboll.

I dag kom Kalle. 15.07 blev jag ännu en gång moster till en perfekt liten krabat. Oavsett hur många gånger det skett tidigare, är varje gång ett under. Fina lilla Kalle. Även om jag ännu inte träffat dig så älskar jag dig redan. Bara för att du finns.

Grattis syster. Grattis Robert.

__________________________________________ Viktoria

smaskens!

Han ligger på plus idag, trots att jag knappt träffat honom, min älskade italienare. Han kom hem en liten stund mellan jobb och träning - iklädd arbetskläder. Jag har en liten thingie thingie för arbetskläder. Ingen man är så sexig som en man i arbetskläder. Eller, min italienare är visserligen sexig mest hela tiden - men han tog det till ytterligare en nivå genom att visa upp sig i arbetskläder, workerstyle.

Nu väntar jag bara att han ska komma hem. Han satsar på jobb-träning-jobb idag och är hemma om mindre än en timme. Jag längtar fasligt mycket efter lite närhet.

__________________________________________ Viktoria

old pic

Jag vet inte om nu fattat att jag är en hockeytönt.

Även om det inte är lika hardcore längre. Hockeytönt Light!

Det är rätt kul att titta på gamla bilder. Och den här får mig så sugen att åka skridskor. De har plogat en 20 km lång bana på Mälaren, skulle gärna ge mig ut på den någon dag. Men jag äger inga skridskor - och har inte stått på ett par senaste 12 åren heller. Men hittar jag inga att låna så hyr jag ett par. Goddag träningsvärk och ömmande rumpa efter alla gånger jag kommer trilla?

__________________________________________ Viktoria

världens bästa vår?

Jag gjorde min första dag idag på min slutpraktik. Almi Företagspartner Mälardalen, avd. marknad och PR. Det här kommre bli häftigt! Jag kommer leda mitt eget projekt som kommer resultera i en publikation som kommer användas i deras marknadsföring. Boka möten, intervjuer, fotografera och sammanställa allt. Kommer få sätta min egen arbetstid och driva projektet helt själv. Så under våren antar jag att jag kan titulera mig som projektledare. Ha! Sen att det är en one-man-show är bara en liten detalj jag inte behöver nämna.

__________________________________________ Viktoria

du har fågel?

Jag tror det var hungriga fåglar. De gick (nästan) till attack när jag stannade cyckeln och tittade på dem. Och det kom bara fler, hela tiden! Jag tror jag nästa gång måste ha både kameran och lite bröd med mig...

Jag fick ännu ett betyg idag. Ett blockbetyg, det vill säga ett av dem som kommer synas i mitt slutbetyg. Jag håller fortsatt hög nivå och plockade hem ytterligare ett toppbetyg! Jag är så stolt över mig själv! Hårt slit och starkt engagemang ger resultat, och nu har jag våren på mig att ro hem de sista två blockbetygen. Klarar jag det så har jag gått igenom hela utbildningen med flaggan i topp. Skulle vara rätt häftigt...

__________________________________________ Viktoria

lost in translation

Sookie arg i Trueblood.

"You are a big fat phoney!"

blev i textremsan

"Du är en stor tjock ponny!"

Jag vet inte riktigt.

Inga kommentarer.

__________________________________________ Viktoria

insikter

Jag har kommit till en massa insikter idag.

Jag börjar praktiken imorgon - och har ingen outfitplan ännu. Eller någon lunchlåda heller för den delen. Jag har en plan på att lyckas gå ner ytterligare elva kilo på drygt femton veckor. Jag har saknat Nordinskans umgänge fasligt mycket. Jag är helt redo att lämna mig älskade lägenhet och bli sambo på riktigt - jag är övertygad att Nordinskan kommer ta väl hand om den i framtiden. Jag undrar hur jag ska överleva våren utan Puffan vid min högra sidan. Jag fascineras av starka människor. Jag har en väldig norrlandslängtan just nu. Dessutom är jag helt sjukt blödig.

Många insikter. På gott och ont.

__________________________________________ Viktoria

inspirerande!

Jag erkänner att jag inte följde Robinson förra året, utan zappade bara förbi det ett par gånger. Men med i programmet var Denice. Hon gick samma utbildning som jag går nu, tillhör årskullen före min. Vilken galet inspirerande människa!

Printsreens från Denices blogg och bild fotad på skolan

Idag var hon tillbaka på skolan och berättade om äventyret i Robinson. Om utmaningen. Framförallt pratade hon om live amazingly, som är en del av hennes varumärke. Jag hade gåshud större delen av föreläsningen, dessutom var jag nära gråten flera gånger. Jag vet inte ens varför, jag bara blir så imponerad av människor som ger allt och lever sin dröm. Det är så häftigt!

__________________________________________ Viktoria

sockerberoende - slamsmaja

Idag har inte varit någon jättebra dag, varken i socker- eller matväg. Jag fick knappt i mig min förmiddagskvarg, till lunch blev det bara minikeso och lågkalorinyponsoppa. På ICA köpte jag - vrålhungrig - fem väl valda godisar som jag i enligt gammal logik med våld tryckte i mig i bilen innan jag hunnit hem, tuggade så frenetiskt att jag fick ont i käkarna.

Har jag ätit upp godiset innan jag är hemma har jag aldrig ätit dem.

Enligt en egen väl utvecklad teori.

Idag var jag där igen. De väl valda karamellerna försvann i högsta tempo. När jag kom hem blev jag förbannad. Men skadan var skedd. Då passade jag även på att till göra klimp (hej underbart goda vetemjöl) till köttsoppan. Onödigt. Men gott.

Imorgon är en ny dag. Visserligen en ny dag med klimp i lunchlådan - men en dag utan fem hetsätna godisar. Rätt stora godisar dessutom. En dag med lite mer engagemang och motivation. Nu kör vi!

__________________________________________ Viktoria

masterchef

Jag blev sugen på köttsoppa när jag var på ICA i eftermiddag. Köttsoppa med klimp. Köpte grytgrönsaker för en tjugolapp och ett par potatis för 2 kronor (!). Plockade upp en påse älggrytbitar ur frysboxen och satte igång. Att jag inte fick middag förän efter klockan åtta ikväll gjorde ingenting. Det var det helt klart värt. Och billigt blev det!

Skickade ett meddelande till finaste Emelie, frågade om hon ville ha köttsoppa med klimp till lunch imorgon på skolan. Visade sig att hon inte hade en aning om vad klimp var, men tyckte att köttsoppa lät gott. Men hur kan man inte ha ätit klimp? Är det så norrländskt? Kan någon reda upp det åt mig?

__________________________________________ Viktoria

allvar för en stund

"Min pappa förstörde mitt liv och min barndom.

I bloggen skriver jag hur jag lever med det idag."

En blogg ni borde läsa. Även om det gör ont. Jag har aldrig mått så dåligt som när hon berättade om sin barndom för klassen. Om polisanmälan. Och senare, om domen mot hennes far. Styrkan i att berätta om det imponerar enormt på mig. Men som hon själv säger, kan hon hjälpa någon så är det värt det. All styrka till dig E..

__________________________________________ Viktoria

tråkare mat finns inte

Jag har aptitproblem. Eller, egentligen inte aptiten, jag är snarare bara less på hela den där grejen att inte äta pasta, ris och bröd. Jag blir så begränsad i min matlagning. Min receptbank är liten och jag är uttråkad av maten jag äter. I fem veckor nu, har jag ätit massa nyttig mat. Skittråkigt.

Jag ska handla efter jag varit tillbaka till skolan för handledning. Kommer komma hem med samma saker som alltid. Korv, bacon, pasta, mozzarella, skinka, bröd - samma som alltid - till italienaren. Sallad, frukt, youhurt, kvarg och keso till mig. Som alltid. Jag är så less, så less på den maten! Jag vet inte hur jag ska hitta motivationen.. eller framförallt, aptiten.

__________________________________________ Viktoria

helgens sport

Helgens sport i det svenskitalienska hushållet har bestått av bandysemifinal på TV i lördags, följt av Färjestad-Skellefteå på dumburken samtidigt som italienaren följde allsvensk bandy och allsvensk hockey via datorn. Idag har jag sett bandyfinalen på TV medan herrn ifråga spelade Korpenfotboll, bara för att i eftermiddag se Chelsea-ManU hemma hos föräldrarna. Plus lite zappande mellan Helena Ekholms skjutande och diverse andra sportsändningar. Ikväll finns en risk att han ser Superbowl medan jag och fyrfotingen sover gott.

En alldeles vanlig mängd sport i det här hushållet för två dagar.

Edit. Självklart har jag sett alla klipp jag hittat på webben från gårdagens SM i Vintersim som gick av stapeln i Skellefteå. Vilka idioter...

Imorgon ska jag till skolan igen. Helt ärligt - sjukt omotiverande. Men men, obligatoriskt är obligatoriskt, måste man så måste man. Ungefär så. Nacken bråkar med mig ikväll och 8.30-16-30 kan bli allt för påfrestande. Men i värsta fall får jag åka hem ett par timmar för att sedan åka tillbaka när jag har min handledning på eftermiddagen. Annars satsar jag på värktabletter i ordentlig mängd. Det kan med lite tur lösa problemen i alla fall tillfälligt.

__________________________________________ Viktoria

stolthet

Jag har under flera år agerat någon typ av mentor åt en kille i Skellefteå som jag egentligen inte känner, men våra vägar har korsats på grund av vårt gemensamma intresse av Skellefteå AIK Hockey. Jag minns inte hur det började, men under säkert fyra-fem år har jag stöttat honom i olika situationer.

I våras plingade det till i min dator, han var ute på MSN. Han berättade om ett idrottsligt mål han hade, som han inte visste hur han skulle nå. Jag bad honom ringa mig och steg för steg gick vi framåt för att se hur vi skulle kunna nå detta mål. Hur han skulle coacha sig själv, dag för dag, vad han skulle känna, hur han skulle tackla motgångar, motivera sig att fortsätta och hela tiden sätta nya, uppnåeliga mål. Jag peppade, fick honom att tänka till, rannsaka sig själv och gjorde allt för att trigga honom.

Härom kvällen plingade det till igen. Han hade nått sitt mål och helt utan min inblandning hade han satt nya mål. Och delmål, så han steg för steg skulle kunna nå sitt nya slutmål. Själv hade han gjort upp en plan likt den jag hjälpte honom med för ungefär nio månader sedan.  

Jag är stolt över honom. Inte bara för att han nådde sitt mål, utan för att han tagit ett stort steg i sin mentala utveckling och själv kan se sina potential och hitta egna vägar att nå dit han vill nå.

Nu kan bara han själv sätta gränserna.

Och jag tror min mentorroll närmar sig sitt slut.   

__________________________________________ Viktoria